Det här veckan ska jag posta låtar som jag gillade som barn, till ungefär 12-13 års åldern. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Michael B. Tretow – ”Professorn: Den makalösa manicken” (1986)
Det kommer verkligen att gå att betvivla “konsthöjden” på mina postningar denna vecka. Jag hade inte särskilt utvecklad musiksmak på den tiden. Det var mest svensktopp och annat man råkade höra på radio och på TV.
Den här gick varm på radion 1986, när jag var 12 år. Av någon anledning har jag gått omkring och gnolat på den en hel del under sommaren. Det är som den vill bli postad.
Jag tycker den är genial i sin absurditet och ljudglädje. Nästan som en helt egen genre.
Sedan kan man ju läsa in saker också här, som kommunikationsgapet mellan en forskare och en journalist, Två helt egna perspektiv, och aldrig möts de två.
“(Titta här står en manick som ser rätt konstig ut
Det är en jättestor mojäng med en förnicklad strut
Här är kugghjul och propelrar så vitt jag kan se
Kanske du kan vara så hygglig och förklara vad det är?)
Jo, alltså strömmen kommer in igenom hålet där
Och går sen vidare i verket fram till motorn här
Som får driva den här cykelpumpens pistong
Som sen nu blåser på propellern så propellern går igång
Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit
Den startar på ett kick, det är en makalös manick”