Tiden tar allt som vi har, tills minnen är allt som är kvar (Ida Wiklund)

Den här veckan handlar det om låtar som är helt nya mig, eller åtminstone inte äldre än max ett par månader tillbaka, men som snabbt har blivit en ny favorit. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Ida Wiklund – ”Mitt hem” (2023)

Det finns så många grymma, unga artister som är sprängfyllda med saker att säga. Som Marcus Friman igår och Ida Wiklund idag. Så finns det klibbiga toner som smetar igen fönstret med sin kommersiella skit (som epadunk).

Jag upplevde en helt magisk konsert med Ida i juli 2003 på Fåfängan. Det var inte fullt, men hon var supertaggad och hade publiken och platsen i sin hand.

Den här låten handlar om Söder i Stockholm och att vandra samma gator som ens mor–och farföräldrar gjorde en gång.

Jag hade ett samtal med henne inför konserten som ni gärna får lyssna på här

”Går alltid i dina spår
En vandring som gr genom år
Tillbaka till när du var ung som jag
Tillbaka till drömmarnas stad
Årstider kommer och går
Fåglarna sjunger om vår
Jag stannar i Ivar Los park en stund
Ser färjorna mot Gröna Lund
Det här är mitt hem
Känns som allt går igen
Som en vårvind så värmer du mig
Tiden tar allt som vi har
Till minnen är allt som finns kvar”

Lämna en kommentar