Den här veckan delar jag låtar med textrader som har etsat sig fast i min hjärna. De där textraderna som är så himla bra, så man önskar att det var en själv som hade kommit på dem. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Ola Magnell – ”Vällingklockan” (1977)
Låten spelades in i USA och producent var Anders Burman. Marie Bergman medverkar på sång (hon skulle samma år göra en egen version). I backspegeln hade Magnell ett album som hade blivit en storsucce.
Alla ingredienser fanns där för ett segertåg. Och rent konstnärligt är albumet ”Höstkänning” verkligen det. Men kanske är det hela lite för genialt, särskilt i texterna, för den kommersiella publiken.
Albumet blev aldrig någon större framgång, istället så gick Magnell karriär lite i stå. Kommersiellt sett, konstnärligt sett höll han en tokhög kvalite ända till slutet.
I den här låten är texten briljant rakt igenom. Men särskilt ovanstående rader, som så exakt fångar hur vi människor begränsar oss själva.
” Och tiden går och mänskor växer upp och mänskor dör
Och lämnar oss i vanmakt med vårt taskiga humör
En del får barn som kuvas och en del får barn som stör
En del får barn som går och undrar vad de lever för
För alla fastnar fort på varsitt sätt i varsin cell
Muren kan va synlig eller intellektuell
Och varje liv som släcks av sorg och bitterhet och tvång
Ger mig nåt att tänka på och en och annan sång”
Jorgens spellistor 