There is a crack, a crack in everything, that’s how the light gets in (Leonard Cohen)

Den här veckan delar jag låtar med textrader som har etsat sig fast i min hjärna. De där textraderna som är så himla bra, så man önskar att det var en själv som hade kommit på dem. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Den som ursprungligen kommit på dessa teman i juli är John Carling!

Leonard Cohen – ”Anthem” (1992)

Budskapet är framtidstro, trots allt, hopp i mörkret. Passar kanske ännu bättre just nu, i vår tid.

Cohen gillade inte att kommentera sina sånger men har sagt om denna (i en intervju utgiven av Sony på CD år 1992):

”The future is no excuse for an abdication of your own personal responsibilities towards yourself and your job and your love. “Ring the bells that still can ring”: they’re few and far between but you can find them. This situation does not admit of solution of perfection. This is not the place where you make things perfect, neither in your marriage, nor in your work, nor anything, nor your love of God, nor your love of family or country. The thing is imperfect. And worse, there is a crack in everything that you can put together: Physical objects, mental objects, constructions of any kind. But that’s where the light gets in, and that’s where the resurrection is and that’s where the return, that’s where the repentance is. It is with the confrontation, with the brokenness of things.”

Om nu någon skulle tveka om att han vet vad han skriver om, vet vad han försöker säga.

”Ah, the wars they will be fought again
The holy dove, she will be caught again
Bought and sold, and bought again
The dove is never free
Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That’s how the light gets in”