The return of the thin white duke throwing dart in lovers eyes (David Bowie)

Kan man skilja på verk och person? Det handlar om posta låtar av artister, låtskrivare, producenter osv som har gjort något klandervärt. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

David Bowie – “Station To Station” (1975)

Efter alter egot Ziggy Stardust så kom The Thin White Duke. En lika destruktiv men på många sätt otäckare typ, som bland annat slängde ur sig rasistiska tillmälen och hade en fascination för nazismen.

Då svarade Bowie på kritiken med att han bara spelade en roll och gick in djupt i den. Senare har han förklarat att han var fullpumpad med droger under denna tid och knappt visste vad han gjorde.

Det fanns fler som gick vilse under denna tid. Som Eric Clapton. Droger och alter egon eller inte, artister har ett ansvar för vilka budskap de sprider. Och det här är farliga budskap, det ser vi inte minst i vår egen tid.

Samtidigt lyckades Bowie på något sätt ändå skapa briljant musik. Inte minst albumets titelsång som just introducerar The Thin White Duke. Den är över tio minuter. Han var under denna period djupt fascinerad av ockultism, vilket märks i sången. Själv påstår Bowie att han inte har något som helst minne av att ha skrivit denna sång. Är den månne skriven av svarta demoner?

“The return of the Thin White Duke
Throwing darts in lovers’ eyes
Here are we, one magical moment, such is the stuff
From where dreams are woven
Bending sound, dredging the ocean, lost in my circle
Here am I, flashing no color
Tall in this room overlooking the ocean
Here are we, one magical movement from Kether to Malkuth
There are you, you drive like a demon from station to station”

Lämna en kommentar