Eftersom tiden är begränsad så rör man sig sällan i genrer eller bland artister man inte gillar. Det kan ju göra att man missar en massa bra musik. Den här veckan ska jag välja låtar med artister jag normalt inte gillar men där jag tycker att just den där låten är toppen. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
The Rolling Stones – ”Wild Horses” (1971)
Jag har aldrig förstått mig på Rolling Stones. Varför inte gå till deras svarta influenser direkt istället? Sedan har jag personligen haft väldigt svårt för Mick Jagger, gillar inte den där kaxiga fan helt enkelt.
Men ibland går det inte att värja sig och till slut dras jag nog ner i Stones-träsket. Det är när andra artister tolkat dem som jag har fått upp ögonen för hur fantastiska vissa låtar är. Som “Sympathy For The Devil” och den här låten, tidigt tolkad av The Flying Burrito Brothers (med Gram Parsons).
Den ska från början ha skrivits som en vaggvisa för Keith Richard son, eftersom han tyckte det var svårt att skiljas från sonen när bandet var ute på turné. Men sedan tog Mick vid och det blev delvis en annan typ av sång. Det har sagts att den skulle handla om Marianne Faithful, och att hon skulle ha yttrat dessa ord till Mick när hon vaknade upp ur en sex-dagarskoma efter en överdos av sömntabletter. Men Jagger har själv förnekat denna bakgrund till låten.
Han har själv berättat i en biografi om bandet (Jump Back: The Best of The Rolling Stones ‘71 – ’93):
“I remember we sat around originally doing this with Gram Parsons, and I think his version came out slightly before ours. Everyone always says this was written about Marianne but I don’t think it was; that was all well over by then. But I was definitely very inside this piece emotionally.”
“I watched you suffer
A dull aching pain
Now you’ve decided
To show me the same
No sweeping exit
Or offstage lines
Could make me feel bitter
Or treat you unkind
Wild horses
Couldn’t drag me away
Wild, wild horses
Couldn’t drag me away”
Jorgens spellistor 