Den franske författaren Marcel Proust, som levde vid förra sekelskiftet, skrev i boken ”På spaning efter den tid som flytt” om hur han minns smaken av kakan från barndomens kök. Kakan har blivit en metafor för något som väcker minnen. Vi ska fortsätta vandra efter minnenas allé, kopplat till musik men nu inte kopplat till någon ålder. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Lars Winnerbäck – “Innan mörkret faller” (2007)
Vi gör ett stort tidshopp till Göteborg och senare delen av 00-talet.
“Daugava” är Winnerbäcks skilsmässo-album och kanske hans allra svartaste. Jag och min före detta hade en av våra ganska få gemensamma musikaliska referenser i just Winnerbäck. Här var vi mitt inne i en av våra större kriser, kanske den största innan det till slut blev en kris för mycket.
Jag gick omkring i Kortedala i Göteborg med Winnerbäck i lurarna och funderade på vad jag skulle göra sen, om vi nu skulle gå skilda vägar. Det kändes både skrämmande och spännande. Vi tog oss ur den krisen (till vilken nytta kan jag tänka nu).
Jo, förstås, det blev två barn till och det kommer jag aldrig att ångra.
Om vi hade brutit där så hade jag troligtvis varit kvar i Göteborg.
“Jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del
och innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
det är tid för några tårar än
och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen”
Jorgens spellistor 