Den franske författaren Marcel Proust, som levde vid förra sekelskiftet, skrev i boken ”På spaning efter den tid som flytt” om hur han minns smaken av kakan från barndomens kök. Kakan har blivit en metafor för något som väcker minnen. Vi ska fortsätta vandra efter minnenas allé, kopplat till musik men nu inte kopplat till någon ålder. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Björn Skifs – “Akta dej!” (1988)
Vi hoppar ner i en scoutlokal i slutet av 80-talet.
Av mina tidigare postningar kan man kanske tro att jag var en total enstöring, utanför alla sociala sammanhang. Så var det nu inte, det fanns ändå sådana jag umgicks med och som nog var så nära vänner jag kunde komma då.
Johan var en barndomskompis jag hade, våra föräldrar var väldigt tajta. Vi var egentligen väldigt olika men hittade varandra ibland. Våra mammor tyckte det var en fantastisk idé att vi skulle börja scouterna tillsammans.
Vi tyckte inte att det var lika fantastiskt. Mest minns jag att det var kallt och blött och obekvämt på de här hajkerna. Och de där jävla knoparna som jag aldrig förstod mig på. Fanns också något obehagligt över det där “Alltid redo” , scouthälsningen och “scoutskjortan”. Vågar inte skriva ut något, då blir man väl avstängd från FB, men det påminde vagt om något historiskt…
Johan och jag avskydde scouterna. Vi fattade liksom inte riktigt vad vi gjorde där, men var snälla gossar som gjorde som mammorna sa. Tror det blev tre år eller kanske till och med fyra.
De allra bästa hajkerna var de inställda hajkerna. Jag minns särskilt en gång när det var ett sådant busväder så att vi fick övernatta i scoutlokalen med sovsäckar, läsk och chips. Vi såg filmen “Strul” med Björn Skifs. Då tyckte jag den var helt fantastisk, inklusive denna låt som fungerade som soundtrack.
En kemilärare som oskyldig hamnar i fängelse för narkotikabrott och både försöker överleva och rentvå sig själv. Både action och komik. Jag skulle aldrig våga se om den. Tror det lika mycket var den inställda hajken, läsken och chipsen – men den framstår som ett av mitt livs största filmögonblick!
“När allt brakar ihop kan det kännas
Som man hamnat i en galen dans
Men när natten är mörkast är gryningen närmast,
Har jag hört nå’nstans
Och den dan är nästan här
När dimman lyfter och isarna bär
Jag är äntligen vaken
Ser att tiden är mogen
Jag står härdad och naken
Ta och akta dej noga!”
Jorgens spellistor 