Den franske författaren Marcel Proust, som levde vid förra sekelskiftet, skrev i boken ”På spaning efter den tid som flytt” om hur han minns smaken av kakan från barndomens kök. Kakan har blivit en metafor för något som väcker minnen. Vi ska fortsätta vandra efter minnenas allé, kopplat till musik men nu inte kopplat till någon ålder. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Nick Cave – ”In The Ghetto” (1984)
Det får bli lite spridda nedslag den här veckan.
Apropå Proust och madeleinekakan. Den här låten är viktig för mig, eftersom den liksom öppnar upp hur jag på allvar hittade till skrivandet. Alltså att skriva egna berättelser.
Jag hade skrivit en novell på gymnasiet, som jag fick rätt mycket credd för av svenskläraren. Den handlade om en utsatt tonårspojke som flippar ur på en fest och hugger ihjäl sin plågoande. Sedan började jag på en skrivarkurs på kvällstid, medan jag gick på universitetet (borde vara 1995), och då fortsatte jag jobba på novellen. Det var bara äldre personer där, men de var intresserade och välvilliga. Och jag inledde och avslutade min andra version av novellen med citat ur denna låt.
Det är en stark cover av Presleys låt från -69 av en ung Cave. Den gavs också ut som singel. Tror jag hittade den i skivbacken på biblioteket.
”As the snow flies
On a cold and grey Chicago morn
A poor little baby child is born in the ghetto
And his mama cries
Cause there’s one thing that she don’t need
Is another little hungry mouth to feed in the ghetto
Oh people don’t you understand
This child needs a helping hand
He’s gonna grow to be an angry young man some day
Take a look at you and me
Are we that blind to see?
Do we simply turn our heads and look the other way?”
Jorgens spellistor 