Det sägs att musiken vi hör i tonåren stannar kvar i oss för alltid. Den här veckan ska handlar om vad som var min favoritlåt när jag var 13 år (måndag), 14 år (tisdag), 15 år (onsdag), 16 år (torsdag), 17 år (fredag), 18 år (lördag) och 19 år (söndag). Reservation för att minnet kan spela mig spratt. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Björk – “I Play Dead” (1993)
1993, 19 år.
Ett år kvar innan jag hittar till Morrissey och bob hund.
Jag trivs bättre på universitetet, men känner mig inte särskilt hemma där heller. Särskilt inte med nationalekonomi. Vi sitter och räknar ut hur mycket ett företag ska betala för att förorena en sjö! Som att det fanns ett pris på sånt, jävla idioti…
Hade tänkt mig en bob hund-låt först, men det gick inte att komma ifrån att det var ett år för tidigt. Men fantastiska “Debut”-albumet med Björk kom ju detta år och jag lyssnade mycket på det. Faktiskt särskilt den här sista låten. Älskar att Björk uttalar “hurting” så att det låter som “hurt-thing”.
Jag antar att det på något sätt sammanfattade min strategi under högstadiet- och gymnasiet. Att stryka längs med väggarna och försöka vara osynlig, att spela död.
En dag ska någon på allvar få betala för mina hundår. Jag börjar närma mig 50 men så barnslig och långsint är jag. Var lugna, det blir inte ni, det blir någon av de där elaka/illvilliga. Mobbartyperna, sådana som Trump, som har kommit undan med det hela livet… Jag ger mig inte förrän jag får stöta pålen i minst ett av de där vampyrernas hjärta!
“Darling, stop confusing me
With your wishful thinking
Hopeful embraces
Don’t you understand?
I have to go through this, I belong to here
Where no one cares and no one loves
No light, no air to live in
A place called Hate, The City of Fear
I play dead, it stops the hurting
I play dead and the hurt stops”
Jorgens spellistor 