Det sägs att musiken vi hör i tonåren stannar kvar i oss för alltid. Den här veckan ska handlar om vad som var min favoritlåt när jag var 13 år (måndag), 14 år (tisdag), 15 år (onsdag), 16 år (torsdag), 17 år (fredag), 18 år (lördag) och 19 år (söndag). Reservation för att minnet kan spela mig spratt. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Tanita Tikaram – “Twist In My Sobriety” (1988)
1988, 14 år.
14 år. Nej, de där åren på högstadiet var inte bra. Ändå fanns det förstås ljuspunkter. Som att åka in till Stockholm och gå i skivaffärer, särskilt Åhlens. Där hittade jag den här låten på en LP med låtar från olika artister. Det blev snabbt min favorit. Jag minns att jag tyckte den var vacker och lite mystisk, särskilt hennes röst.
Lite gåtfull text men Tikaram har senare berättar att:
”The song is really about not understanding – when you’re 18, you’ve got a very particular emotional relationship with the world, you feel very isolated, and everybody else is so distant and cold. And I think I was singing about not feeling anything or not being moved by things around. I think this is a strong feeling when you’re just after adolescence.” (Songfacts)
Och på det sättet så satte ju den låten ord på hur jag också kände under den perioden. Lite som en alien, och förstås övertygad om att det bara var jag i hela världen som kände så (när det nog snarare är en epidemi bland tonåringar, nu som då).
” In the morning when I wipe my brow
Wipe the miles away
I like to think I can be so willed
And never do what you say
I’ll never hear you
And never do what you say
Look my eyes are just holograms
Look your love has drawn red from my hands
From my hands you know you’ll never be
More than twist in my sobriety
More than twist in my sobriety
More than twist in my sobriety”
Jorgens spellistor 