Temat är KÄRLEK. Närmare bestämt berättelser om kärlekar genom livet och låtar som förknippas med dessa. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Elliot Smith – “Alameda” (1997)
Vi är framme vid år 1999-2000 och jag läser Informationslinjen på Skurups folkhögskola. En av mina kurskamrater heter Anna-Maria och har en hårfärg som bäst kan beskrivas som “strawberry Blonde” (skulle ha postat Sexsmiths låt om jag inte redan hade gjort det).
Hon är som ett skört vackert väsen och samtidigt handlingskraftig och smart. Jag faller förstås som en fura, men vet sedan inte vad jag ska göra med känslan.
När jag tänker tillbaka är det här kanske min riktigt stora förälskelse i livet, trots att den var obesvarad och dödsdömd från början. Jag är fortfarande en ung människa i obalans även om det ibland glimtar till av något annat.
Minns hur jag hade upptäckt en knöl på ryggen och låg vaken hela natten och var säker på att jag hade cancer och skulle dö. Och så tänkte jag på henne och att jag åtminstone en gång hade fått känna på hur det var att verkligen vara kär i någon.
Hon var nog intresserad av att vara min vän i alla fall, men en giftig mix av förvirring/åtrå/alkohol drog också det i smutsen så småningom. Jag har ändå hållit lite kontakt med henne under alla dessa år och har träffat henne ett par gånger i staden där hon bor. Hon har två barn nu, ser trött men harmonisk ut på FB.
Sedan, när allt skitit sig, träffade jag ändå en annan tjej på folkhögskolan och vi var ihop en kort tid. Så, allt var inte bara hopplösa drömmar trots allt.
Min kurskamrat, dåvarande vän och musiknörd Magnus hade spelat in ett underbart blandband med singer/songwriter-artister. Det blev ett soundtrack för mig under den tiden, inte minst ett soundtrack till förälskelsen.
Bitterljuva “Alameda” fanns med på det blandbandet. Titeln är en referens till en gata i Portland där Elliot växte upp. Jag tycker också att låten på något kusligt sätt sammanfattar den person jag var på den tiden, och kanske fortfarande till viss del är, någon som lätt går bort sig i drömmar men inte låter någon komma nära på riktigt.
“Walk down alameda brushing off the nightmares you wish
Could plague me when I’m awake
And now you see your first mistake was thinking that you could relate
For one or two minutes she liked you
But the fix is in
You’re all pretension
I never pay attention
Nobody broke your heart
You broke your own because you can’t finish what you start
Nobody broke your heart
You broke your own because you can’t finish what you start”
Jorgens spellistor 