Det är gryning här i Visby söndag klockan fem (Ulf Lundell)

Melankoliska mästerverket ”En vintersaga”, skriven av Ted Ström och mest känd med Monica Törnell, är ett svep genom ett Sverige som sitter krampaktigt fast i vinterns hårda grepp, där alla försöker överleva på sitt sätt. Vi har en överdos på Skärholmens station, fyllan som växer till på Mommas krog – men också ett sällsynt vackert land där kärleken ändå lever någonstans mellan nattskiftet och drömmen.

Uppdraget blir att posta låter men någon sorts koppling till denna låt. Det går att ta fasta på platserna, på stämningarna, på bilderna som målas upp, osv. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Ulf Lundell – “Maria kom tillbaka” (1993)

Från ett flämtande ljus i Visby hamn tar vi oss till gryningen i samma stad söndag klockan fem och en kärlek som kanske också flämtar fram sina sista andetag (trots att mannen vill något annat).

Det här är en av de låtar av Lundell som berör mig allra mest. Den är vacker, romantisk och oroande.

Jag fattar saknaden efter Maria och den fåfänga önskan att hon ska komma tillbaka. Men vad händer egentligen där bland ruinerna i Visby; dån, rök, skrik och skott, kroppar slängda i dikena? Det är som att mannens eget lidande på något sätt knyter an till Visbys blodiga historia. Eller är jag helt ute och cyklar?

“Det är gryning här i Visby söndag klockan fem
Hör hur staden vaknar nu kommer dom hungriga hem
Hör hur stickans svavel fräser mot tändsticksaskens plån
Det här rummet är bara tomt nu sen du gick härifrån
Jag vaknade av ljuset av ljudet av din röst
Du låg naken vid min sida min hand mot ditt bröst
En kvinnas skratt i gränden men jag hann höra vad du sa:
Om du vill det och kan vänta kommer jag tillbaks en dag
Maria kom tillbaka kom knacka på min dörr
Jag saknar dig som verklig jag saknar dig som dröm
Håll vårt barn i famnen säg att ingenting har hänt
Säg att allt det där är över nu
Att vinden äntligen har vänt”

Lämna en kommentar