Then a snowflake fell and it felt lika a kiss, now I’m okay (Glasvegas)

Denna vecka postar vi därför låtar om kyla och kalla saker, om att frysa, om snö, is, kalla vindar, om pulkaåkning och snögubbar, om allmänt kalla platser eller varför inte kalla hjärtan? Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Glasvegas – ”A Snowflake fell (And It Felt Like A Kiss)” (2009)

Andlöst vacker av skotska Glasvegas. Jag har typ inte lyssnat på något annat av dem men älskar denna. För mig fångar det verkligen det magiska med den kalla årstiden. De vita snöflingorna som faller genom mörkret, stearinljusen som sakta brinner ner, när allt liksom stannar upp i kylan och man när som helst kan ana Tove Janssons isfru komma därborta över den mörka isen. Sådana bilder får jag i huvudet när jag lyssnar på den här.

James Allen, som är frontman i Glasvegas, berättade följande för Observer (2008):

“This wintry ballad explores the solitude peculiar to Christmas when all your emotions are blown up.”

Det här är titelspåret på ett album som till stor del spelades in i en katedral i Transsylvanien som var omgjord till studio, för att uppnå den rätta känslan.

“As I stand here all alone in the cold wonderin’ where I’m going today
Then a snowflake fell and it felt like a kiss now I’m okay
The ringin’ from the bells keep screamin’ out love
As snow fell from heavens above
Directionless no more
Emptiness no more
Now I don’t feel so all alone in the cold wonderin’ where I’m going today
For a snowflake fell and it felt like a kiss now I’m okay”