Well, it’s a marvelous night for a moondance (Van Morrison)

Den här veckan postar jag låtar som på något sätt handlar om att dansa. Med någon annan, med sig själv, kanske i taket, kanske i mörkret, det är inte så viktigt så länge det dansas. Själv är jag en högst ovillig dansare, men det betyder inte att jag inte gillar att lyssna på låtar det kan dansas till! . Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Van Morrison – Moondance” (1970)

Vi kör en dans i månens sken. En av Vans riktiga paradnummer.

Låten ska ha kommit ur ett saxofonsolo som Morrison skrivit och spelade om och om igen. Annars är han väldigt fåordig när det gäller sina sånger eftersom han tycker att de borde tala för sig själva.

Pianisten Jeff Labes har berättat om inspelningen (för Rolling Stones):

”So we did it about a dozen times, and ended up going back to the first one, He liked to sing live along with the track, because Sinatra did that. He loved having a first-take vocal. He was looking for the magic.”

Den här låten kommer väldigt nära perfektion, tycker jag.

“Well, it’s a marvelous night for a moondance
With the stars up above in your eyes
A fantabulous night to make romance
‘Neath the cover of October skies
And all the leaves on the trees are falling
To the sound of the breezes that blow
You know I’m tryin’ to please to the calling
Of your heartstrings that play soft and low”

Lämna en kommentar