Den här tiden på året är inget att leka med. Med sommarljuset i färskt minne börjar det blir mörkt när man går till jobbet, mörkt när man tar sig hemåt. Människor börjar gå i mentalt ide. Den här veckan är temat mörker, vi ska vältra oss i det deppigaste och svartaste. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
The Verve – ”The Drugs Don’t Work” (1997)
Den andra singeln från “Urban Hymns” blev en stor succe i Storbritannien. Den är mörk så det räcker och blir över. Jag minns att den gick på repeat i min lilla lägenhet i Malmö i slutet av 90-talet. Det var en svartsynt tid.
Richard Ashcroft, som skrev texten, har berättat att den bokstavligen handlar om drogberoende. Mitten av 90-talet var en väldigt drogstinn period för bandet och rent medicinskt är det ju så att drogerna funkar sämre och sämre när brukaren utvecklar en tolerans.
Men den handlar också om personlig förlust, han har inte sagt det rakt ut men jag har läst att det ska handla om pappan.
Ashcroft har sagt i en intervju:
”I wrote that song out of love for someone and that’s the way it came out. The thought that your love is predestined and if one of you dies you’re destined to meet again.”
Och det är rätt mörkt det där att känna sig som ”a cat in a bag”, kastad i vattnet och bara väntande på att drunkna…
“All this talk of getting old
It’s getting me down, my love
Like a cat in a bag, waiting to drown
This time I’m coming down
And I hope you’re thinking of me
As you lay down on your side
Now the drugs don’t work
They just make you worse but I know I’ll see your face again”
Jorgens spellistor 