Den här veckan handlar det om låtar som jag tycker är fantastiskt bra men som ändå inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
The Smiths – ”Paint A Vulgar Picture” (1987)
Jag tycker allt att den här låten inte lyfts fram så mycket som den borde. En av Morrisseys bästa texter någonsin, enligt mig.
Musiknörden Morrissey får fria tyglar, samtidigt som den cyniska musikindustrin får sig en rejäl känga.
Det finns något rörande i det där mötet mellan den gamla stjärnan på dekis och hans unga beundrare. Just för att de aldrig kommer att mötas, de är för olika; olika generationer, olika bakgrund, olika syn på livet. Men i musiken är det en perfekt match, åtminstone för den yngre.
Det är ofta bäst att inte träffa sina hjältar i verklighet, vilket också blir sångens sensmoral: “Me and my true love will never meet again”.
“I touched you at the soundcheck
You had no real way of knowing
In my heart I begged ”Take me with you …
I don’t care where you’re going…”
But to you I was faceless
I was fawning, I was boring
Just a child from those ugly new houses
Who could never begin to know”
Jorgens spellistor 