Den här veckan postar jag låtar som handlar om eller uttrycker dålig stämning. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Sinead O’Connor – ”War” (1992)
Jävlar, det här är punk!
Jo, det blir dålig stämning när en artist buas ut inför en stor publik. Här på en hyllningskonsert till Bob Dylan. Ensamt på scenen. Tur att Kris finns i närheten. Så spottar hon ut sig denna och går därifrån med huvudet högt.
Se klipp här: https://youtu.be/TKeJifOXAnA
Allt för att hon rivit ett foto av påven och vågat konfrontera katolska kyrkans pedofila och direkt onda sidor på Saturday Night Live Show. Ännu modigare då hon själv utsattes för övergrepp som barn. Heja Sinead!
Hennes version berör mig faktiskt mer än med Bob själv. Och säga vad man vill om den där etiopiska kungen (som inte ville vara gud), talet han höll och som låten bygger på, var briljant!
“Until the philosophy
Which holds one race superior
And another inferior
Is finally and permanently
Discredited and abandoned
Everywhere is war
Until there is no longer first class
Or second class citizens of any nation
That until the color of a man’s skin
Is of no more significance
Than the color of his eyes
I’ve got to say ”war”
Jorgens spellistor 