Simma svarta svan/Rött spår

Min uppgift den här veckan är att skapa en sommardikt, en haiku, med hjälp av titlarna på de sju låtarna som jag postar under veckan. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Staffan Hellstrand- ”Spår” (2012)

Det här är inte inte ett litet vatten, det är ett enormt vatten. Det är ett hav av rött. Den där ön fanns aldrig, det var en hägring. Känslan är att hon kan simma här hela livet utan att komma fram, på det här eviga havet.

Men nu ser hon äntligen ett spår. En röd korridor. Och den leder rakt mot hennes så kallade pappa.

Staffans pappa var mycket riktigt Sveriges bästa trestegshoppare ett tag. Han som också jobbade som kärnkraftsfysiker, strax utanför den stad jag bor i nu. Staffan pappa var nog på många sätt ändå en förebild.. Min svarta svans pappa var en demon, en vampyr.

Jag har bokat Staffan med band till Nyköping. Då ska han stå framför teatern i sin uppväxtstad än en gång till och sjunga låtar om sin ungdom i denna märkliga stad.

”Min pappa ligger sjuk
Inga nya spår i sanden
En gång hoppade han tre steg
Han var bäst ii det här landet
Nu ser han på min panna
Men han känner knappt igen mig
Jag vill ta honom i famnen
Som han en gång gjort med mig”

Lämna en kommentar