Den här veckan så hyllar jag småkrypen! De kan vara myllrande, påflugna och alldeles, alldeles underbara. Det måste förstås inte bara vara småkryp som är förknippade med sommaren. Året runt-rackare som trivs inomhus funkar lika bra. Så vi beger oss ut i musikdjungeln med förstoringsglaset och hittar småkryp! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Helena Ek, Mikael Samuelsson – Epistel 64, Fjärils vingad syns på Haga (2011)
Den 64:e sången i Bellmans samlingsverk Fredmans sånger som gavs ut 1791. Här hittar vi inga nymfer, alkohol eller död. Bellman skriver vackert för att hålla sig väl med sina mecenater. Från början handlade det om att smickra en man som möjligen kunde erbjuda ett jobb för hans fru Lovisa som åldfru på Haga slott (familjens ekonomi var i fritt fall). Sedan omarbetades den och dedikerades till Bellmans hyresvärd på Klarabergsgatan.
Men framförallt är det den “milda monarken” Gustaf III som hyllas. Kungens stöd skulle betyda mycket för Bellman genom åren och deras öden följde i viss mån åt. När kungen blev skjuten till döds innebar det på många sätt också början på slutet för Bellman. Ekonomin och hälsan gick rakt utför. Sedan var nog inte förhållandet till Gustaf alltid så rosenskimrande, det kunde också innebära censur och krav på total lojalitet. Mer än en gång ska Bellman hamnat i onåd.
I vilket fall som helst är det fantastiskt fin naturlyrik och det här har blivit en av Bellmans mest älskade sånger. Den skildrar hur våren kommer till Haga. Här finns naturligtvis småkrypen, men också ängar, bäckar, skogar, mytiska najader. I sista strofen mötet diktjaget sin älskade i parken under åsyn av den milda monarken (låter nästan lite perverst, smyger han i buskarna eller…).
”Fjäril vingad syns på Haga,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.
Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.”
Jorgens spellistor 